Kap 6, Hästen

Ett namn värdigt en prins måste vara uppséendeväckande, spännande, gärna originellt, melodiöst, nobelt och respektingivande. Men å andra sidan måste det gå att uttala, får inte vara för långt, helst inte innehålla siffror eller annat som förstör melodin och känslan i namnet. Och det fick inte påminna om Pollux eftersom någon vid hovet faktiskt kunde ha lite högre resistens mot minnesförvrängande trollformler och då kunde komma ihåg den riktiga prinsen.

Just när de hade kommit fram till de grundläggande punkterna för hur namet borde vara utformat kom två små rubinglittrande drakar inflaxande genom fönstret som öppnades snabbt framför dem och stängdes försiktigt bakom dem. Det var en trollformel som Thilyn hade vävt på fönstren så fort hon märkt drakarnas faschination för dessa klara öppningar i de annars så tjocka väggarna. Drakarna var långt ifrån fullvuxna, bara några månader gamla, men de växte snabbt och skulle snart inte kunna sitta på hennes axlar och överarmar längre. Hon hade varit god vän med drakarnas moder, som tyvärr hade blivit dödad av en riddare (eftersom han trodde att draken hade tagit "hans" ungmö som egentligen hade rymt med en av hans tjänare) bara några dagar innan äggen skulle kläckas, och hade därför tagit hand om de två små drakarna i hennes ställe. Att Thilyn sedan hade sökt upp riddaren och hämnats sin vän hör inte till denna saga, utan nu återgår vi till prinsen som för tillfället hette Hästen.

En av drakarna, den yngsta vid namn Dethrambraxiolath (vilket förkortades till Brax större delen av tiden) som var en hona, satte sig på Hästens huvud och sniffade nyfiket på det långa cerise-slingade håret. Sedan nös den till så att en liten gnista drakmagi nuddade håret och alla slingorna blev silverglänsande. Detta gav Thilyn en idé. Prins Argente var inget dumt namn, och Hästen som började tröttna på att bli kallad Hästen tog emot det med med öppna armar. Bokstavligt talat eftersom han glatt slog ut med armarna och nästan stötte till den andra lilla draken, Raxendrethan som var en hane, som flaxade bredvid honom. När hans hand kom för nära väste Rax till och satte sig på Thilyns axel. Thilyn klappade mjukt draken på huvudet och förklarade för de två drakarna vem Argente var. Rax sniffade också på hans hår men nös inte, så det förblev silverslingat.

Kusinen kom invalsande i biblioteket och sökte efter en underhållande bok att läsa, så Thilyn fick hjälpa honom att söka igenom de charmigt ostrukturerade hyllorna tills han hittade något han blev intresserad av. Vanligtvis brukade han spendera dagarna han var på besök med att strosa i den intilliggade skogen, men även en så pass behaglig aktivitet kan bli långtråkig, så han varvade med att läsa böcker ibland. Kusinen valsade muntert ut genom dörren igen.

Thilyn satte snabbt igång med förberedelserna inför nästa steg i projektet och Argente började träna sig i allt en prins ansågs behöva kunna. Thilyn syntes nästan bara till vid middagar för att väva fram maten (som förvarades i en stor matkällare där fängelsehålorna tidigare hade varit), men höll sig övrig tid instängd i sitt arbetsrum eller biblioteket. De små drakarna var för busiga för att få vara i hennes arbetsrum så när hon var där inne flög de till prins Argente istället. Han hade faktiskt hittat ett område där Thilyns kusin inte var i vägen, för han var nämligen en mycket bra fäktningsinstruktör. Så med kusinens hjälp och observationer han själv gjort som häst blev prinsen bättre och bättre på att fäktas, att äta bankett på rätt sätt och att dansa de viktigaste danserna för sociala ändamål, ja allt det där som Pollux hade varit ganska bra på. Efter lite mer än en veckas förberedelser, och en dags vila för att återhämta sig, meddelade Thilyn att hon var klar att utföra väven för trollformeln. Det enda hon behövde nu var armlängds avstånd till tronen, kronan och spiran, och alla medlemar av hovet inom synhåll. Tidigt nästa dag gav sig häxan, prinsen och åsnan av mot kungens slott.

Fortsättning följer...

Kap 5, Hästen

När tallriken var fylld av väldoftande maträtter hällde hon upp saft åt båda, eftersom vin nog hade varit ett dåligt dryckesval för Hästens första måltid som människa. Det fick introduceras senare. Thilyn började berätta lite om sig själv och efter en stund kom hon fram till förklaringen till det skräckinjagande första intrycket av borgen som hon hade ärvt från en enstörig gammal släkting. Eftersom hon inte var färdigutbildad häxa, utan fortfarande gick på magiversitetet, behövde hon ibland lugn och ro för att studera inför tentor och efterforska trollformler som sedan skulle visas upp för mästermagikerna, något som kunde kräva lång tids koncentration och förberedelse. Då var det praktiskt om man fick vara ifred, och därför hade hon gjort till vana att slänga upp lite stormmoln och åskmuller runt borgen för att få den att verka så skräckinjagande och oinbjudande som möjligt. Korparna, kråkorna och skatorna bodde där permanent, så dem var det inget att göra åt. Dessutom föredrog hon dem framför de duvor som skulle bosätta sig i murgrönan om konkurrensen från kråkfåglarna försvann. Det fanns även magiska larm som varnade henne om någon kom onödigt nära borgen, som prinsen och Hästen hade gjort. Å andra sidan drog atmosfären ibland till sig folk som prins Pollux, och de som visste anledningen till mörkret och åskan, som hennes kusin, avskräcktes inte från att komma dit.

Under de senaste veckorna hade hon haft stormen konstant mullrande över borgen, eftersom hon försökte komma på en bra idé till sitt examensarbete och inte ville bli störd. Hon hade hela tiden velat att det skulle ha med transformation att göra, eftersom detta var det område hon var bäst på, dock hade det varit mycket svårt att hitta på något originellt. Men när hon i sin kristallkula av en händelse hade sett att prinsen och Hästen var på väg fick hon en idé. Kulan visade inte bara en bild av det hon såg, utan gav också utförlig information om personligheter och det förflutna hos objeketen i fokus. Hon blev mycket glad över sin idé som skulle bli både avancerad att utföra och och kombinera flera kategorier av magi, något mästermagikerna säkert skulle uppskatta. Och dessutom skulle det vara bra för hela kungarikets framtid. Prinsen må ha varit snäll, men han var ack så oduglig på det mesta som pågick förutom de minst krävande uppgifterna vid hovet, såsom att dramatiskt rida mot solnedgången eller äta rätt rätter med rätt bestick på banketter. Kort sagt, om han blev kung skulle det inte dröja så länge innan saker gick åt pipan.

Hästen å andra sidan hade alltid funderat över saker som egentligen inte angick en häst och lyssnade ofta på vad som pågick för att hålla sig uppdaterad och hade alltid försökt avstyra problem där han hade någon chans att påverka situationen. Han tänkte helt enkelt som en bra kung borde tänka. Och så råkade han ju vara ganska intelligent också, och det var ju bara en bonus. Thilyns idé blev alltså att förvandla Hästen till en prins och prinsen till en häst (fast han hade uppenbarligen inte potential att bli en riktig häst, hur mycket energi hon än hade lagt i den delen av formeln) och sedan få hela hovet att tro att Hästen alltid hade varit prins. Och eftersom första delen nu var utförd, och även oåterkallerlig, var det lika bra att köra på och se vad som hände. Resultatet på arbetet måste presenteras bara några veckor framåt i tiden, så det var lite bråttom att komma på en ny idé om Hästen inte hade lust att bli prins. Kunde han tänka sig att styra ett stort kungarike resten av livet, undrade häxan. Hästen svarade lite nervöst att det ju var mycket att smälta, men det kunde ju vara kul att prova.

Thilyn jublade högt och hoppade energiskt upp från sin stol för att påbörja förberedelserna för resterande delen av projektet men avbröts av Pollux som hade lyssnat men bara förstått ungefär hälften. Han tittade nervöst på henne och flyttade sig lite längre bort. Då klappade hon honom på huvudet, gav honom en sockerbit och frågade om han trivdes som han var nu. En jakande puff i riktning mot resten av sockerbitarna blev svaret på den frågan, och sedan återgick han till att mumsa äpplen. Så långt var allt väl, men en prins måste ha ett namn, inte bara ett substantiv som någon märklig typ har satt en versal i början på. Så efter middagen satte sig den nya prinsen och den unga häxan framför ett fönster i det stämningsfylla, sprängfulla biblioteket och funderade på olika alternativ.

Fortsättning följer...