20080505

Kap 5, Hästen

När tallriken var fylld av väldoftande maträtter hällde hon upp saft åt båda, eftersom vin nog hade varit ett dåligt dryckesval för Hästens första måltid som människa. Det fick introduceras senare. Thilyn började berätta lite om sig själv och efter en stund kom hon fram till förklaringen till det skräckinjagande första intrycket av borgen som hon hade ärvt från en enstörig gammal släkting. Eftersom hon inte var färdigutbildad häxa, utan fortfarande gick på magiversitetet, behövde hon ibland lugn och ro för att studera inför tentor och efterforska trollformler som sedan skulle visas upp för mästermagikerna, något som kunde kräva lång tids koncentration och förberedelse. Då var det praktiskt om man fick vara ifred, och därför hade hon gjort till vana att slänga upp lite stormmoln och åskmuller runt borgen för att få den att verka så skräckinjagande och oinbjudande som möjligt. Korparna, kråkorna och skatorna bodde där permanent, så dem var det inget att göra åt. Dessutom föredrog hon dem framför de duvor som skulle bosätta sig i murgrönan om konkurrensen från kråkfåglarna försvann. Det fanns även magiska larm som varnade henne om någon kom onödigt nära borgen, som prinsen och Hästen hade gjort. Å andra sidan drog atmosfären ibland till sig folk som prins Pollux, och de som visste anledningen till mörkret och åskan, som hennes kusin, avskräcktes inte från att komma dit.

Under de senaste veckorna hade hon haft stormen konstant mullrande över borgen, eftersom hon försökte komma på en bra idé till sitt examensarbete och inte ville bli störd. Hon hade hela tiden velat att det skulle ha med transformation att göra, eftersom detta var det område hon var bäst på, dock hade det varit mycket svårt att hitta på något originellt. Men när hon i sin kristallkula av en händelse hade sett att prinsen och Hästen var på väg fick hon en idé. Kulan visade inte bara en bild av det hon såg, utan gav också utförlig information om personligheter och det förflutna hos objeketen i fokus. Hon blev mycket glad över sin idé som skulle bli både avancerad att utföra och och kombinera flera kategorier av magi, något mästermagikerna säkert skulle uppskatta. Och dessutom skulle det vara bra för hela kungarikets framtid. Prinsen må ha varit snäll, men han var ack så oduglig på det mesta som pågick förutom de minst krävande uppgifterna vid hovet, såsom att dramatiskt rida mot solnedgången eller äta rätt rätter med rätt bestick på banketter. Kort sagt, om han blev kung skulle det inte dröja så länge innan saker gick åt pipan.

Hästen å andra sidan hade alltid funderat över saker som egentligen inte angick en häst och lyssnade ofta på vad som pågick för att hålla sig uppdaterad och hade alltid försökt avstyra problem där han hade någon chans att påverka situationen. Han tänkte helt enkelt som en bra kung borde tänka. Och så råkade han ju vara ganska intelligent också, och det var ju bara en bonus. Thilyns idé blev alltså att förvandla Hästen till en prins och prinsen till en häst (fast han hade uppenbarligen inte potential att bli en riktig häst, hur mycket energi hon än hade lagt i den delen av formeln) och sedan få hela hovet att tro att Hästen alltid hade varit prins. Och eftersom första delen nu var utförd, och även oåterkallerlig, var det lika bra att köra på och se vad som hände. Resultatet på arbetet måste presenteras bara några veckor framåt i tiden, så det var lite bråttom att komma på en ny idé om Hästen inte hade lust att bli prins. Kunde han tänka sig att styra ett stort kungarike resten av livet, undrade häxan. Hästen svarade lite nervöst att det ju var mycket att smälta, men det kunde ju vara kul att prova.

Thilyn jublade högt och hoppade energiskt upp från sin stol för att påbörja förberedelserna för resterande delen av projektet men avbröts av Pollux som hade lyssnat men bara förstått ungefär hälften. Han tittade nervöst på henne och flyttade sig lite längre bort. Då klappade hon honom på huvudet, gav honom en sockerbit och frågade om han trivdes som han var nu. En jakande puff i riktning mot resten av sockerbitarna blev svaret på den frågan, och sedan återgick han till att mumsa äpplen. Så långt var allt väl, men en prins måste ha ett namn, inte bara ett substantiv som någon märklig typ har satt en versal i början på. Så efter middagen satte sig den nya prinsen och den unga häxan framför ett fönster i det stämningsfylla, sprängfulla biblioteket och funderade på olika alternativ.

Fortsättning följer...