Kammarjungfrun Madgas eget rum fanns på en helt annan våning, närmare köket eftersom det var hon som lagade maten också. Hon pladdrade på en hel del och verkade genuint glad över att fler hade anslutit sig till hushållet."Det har hänt ganska många förändringar på kort tid och det gör mig så glad! Slottet må vara stort men det har aldrig varit ett ställe med mycket folk eftersom Kungen vill leva så normalt som möjligt samtidigt som han styr landet. Tidigare idag fick vi en ny Hovmagickus! Tydligen har hon bott bara en dags färd från Slottet i flera år, men vi har inte vetat om det. Det är så trevligt att träffa nya människor! Och så är det något annorlunda med Prins Pollux också, men jag kan inte riktigt komma på vad..."
"Åh, jag förstår att du har rest långt och inte fått mycket vila, jag ska tappa upp ett bad åt dig" kvittrade Madga och svassade in i badrummet som låg intill Timinidas rum. "Jag hämtar lite nytvättade kläder till dig också, jag vet att det finns kvarlämnat några finare plagg från övernattande ädlingar med för mycket kläder och en uniform från en av våra tidigare kammarjungfrur som nu har startat eget och driver en hästranch... Iallafall, jag tror de är rätt storlek" ropade hon ut från badrummet medan ljudet av porlande vatten blev starkare.
Timinida smög försiktigt in i badrummet och stirrade fascinerat på vattenkranen med två vred, ett med blå emalj och ett med röd. En svag doft av svavel drev förbi. "Var kommer det varma vattnet ifrån?" viskade hon. "Ah, de varma källorna under Slottet. Kallvattnet kommer från Kristallsjön utanför. Det går att bada direkt i källan, men jag tycker själv att det är lite obehagligt i grottan. Det är mycket mysigare i ett ombonat badrum som det här" svarade Madga glatt.
Det lilla badkaret av koppar och porslin fylldes snabbt och den äldre, brunhåriga kammarjungfrun hällde i några droppar milt doftande lavendelolja. Sedan lämnade hon rummet med en blinkning och ett leénde. "Tveka inte att fråga om du behöver något. Kom ner till köket sedan så ordnar jag något åt dig att äta" lovade hon på vägen ut genom dörren. Timinida slängde sin slitna, grå klänning i hörnet, glad över att aldrig behöva sätta på sig den arbetsuniformen igen, och lät sin magra kropp glida ner i det behagligt varma vattnet.
Under tiden blev Knaken serverad en buffé av grönsaker. Trots deras yttre är Bjölgar nämligen vegetarianer största delen av tiden. De äter allt från växtriket. Ibland händer det att de äter kött från besegrade fiender i stridens hetta, men de äter inte oskyldiga djur. Knakaren tog sin tid med måltiden. Observatorietornet gav en fantastisk vy och solen hade just gått nedanför horisonten som skiftade i orange och turkos. De första, otåligaste stjärnorna hade börjat kika fram inför natten. Ett sött plommon slank ner medan han njöt av att speja efter Cassiopeia. De lätt sura druvorna åt han en åt gången medan han lokaliserade polstjärnan. Med världsrymden och maten som enda sällskap fyllde han långsamt magen och själen med lugn. Han njöt i fulla drag av nattens ljud och mörker, och somnade fridfullt med ena ramen i en skål med körsbärstomater.
20130902
20130820
Kap 12, Personalfrågor
Landskapet framför dem var mycket vackert trots det skeva staketet som syntes i ögonvrån om man såg ut över vidderna mot en liten glittrande sjö som också låg i närheten av Slottet. En kvinna ridandes på något som såg ut som en åsna syntes avlägsna sig i fjärran. Knaken och Timinida vände sig åter mot slottsporten och till slut tog kammarjungfrun modet till sig och slog på den stora gongongen för att tillkalla en vakt. Oväntat snabbt öppnades porten och en vresig röst frågade vad fan de ville, innan vakten den tillhörde fick syn på Knaken och blev stum av förundran.
"Jag och min vän Knaken här skulle vilja söka arbete här på Slottet", meddelade hon med mycket mer självsäkerhet än hon egentligen kände. Efter en liten stunds stirrande tycktes vakten till sist ha förstått vad hon just sagt och hasplade fram "Öööh, det är nått kungen bestämmer över. Uh, jag kan fråga honom om ni får audiens". Med en sista skrämd blick på Knakaren backade vakten in igen och drog snabbt igen porten.
Kungen var på gott humör efter att just ha förvärvat en Hovmagicus och därför gav han audiensen omedelbart. Han ignorerade vaktens stammande varningar eftersom de ändå var så dåligt formulerade att han inte kunde uppfatta vad som menades. Så vakten fick motvilligt gå tillbaka till porten för att eskortera besökarna till tronsalen.
En Bjölg är ju ett ovanligt magistkt väsen, men kungen hade varit duktig i sina studier och kände igen livsformen för vad han var, så Hans Majestät lyckades hålla masken trots att han aldrig hade sett en annat än på bild. Ungefär halvvägs in i tronsalen bugade Knaken med sitt stora huvud och tackade Kungen för den beviljade audiensen. Timinida stannade lite längre fram och neg djupt.
Hon hade bestämt sig för att tala sanning, må det bära eller brista. Hon var en lojal tjänare men situationen hos det hov där hon tidigare tjänat var ohållbar. Det var inte ett rättvist straff att hamna i stupstocken, med all förnedring som det innebar, för att ha tappat en spegel. Eftersom hon hade tjänat väldigt nära en person högt upp i hovet som hade hemligheter som inte borde komma ut, var det inte troligt att hon skulle kunna återvända till sitt gamla hem.
Kungen lyssnade uppmärksamt på den unga kammarjungfruns berättelse. Hon var vältalig och hade uppenbarligen både tur och goda instinkter i och med att hon hade tagit sig så här långt utan att ha spårats upp av sin plågoande.
När hennes berättelse var till ända nickade han mot Knaken som i sin tur berättade om sin bakgrund. Kungen hade en god magkänsla angående dessa märkliga färdkamrater och sade att det säkert skulle gå att hitta något för dem att göra. Hans nya Hovmagickus skulle säkert inte ha något emot en kammarjungfru och Knaken var imponerande på alla plan. Stallet var ingen plats för en så högt stående varelse, så han inkvarterades i observatorietornet. Timinida blev visad till sitt nya rum, intill häxans, av den andra kammarjungfrun.
"Trevligt att träffas! Äntligen är det lite mer folk i Slottet. Jag heter Madga," hälsade hon vänligt. Hon hade stora, väldigt observanta ögon observerade Timinida. Den andres bruna hår hängde i en fläta ner till svanskotan medan hennes eget blonda inte ens nådde axlarna och de ojämna lockarna var frizziga och smutsiga av flykten. Prinsessan Penta hade inte tillåtit någon kvinnlig tjänare att ha långt, vackert hår men nu insåg Timinida lyckligt att hon inte mer skulle behöva utstå den typen av kränkningar. Hon hade funnit ett hem.
"Jag och min vän Knaken här skulle vilja söka arbete här på Slottet", meddelade hon med mycket mer självsäkerhet än hon egentligen kände. Efter en liten stunds stirrande tycktes vakten till sist ha förstått vad hon just sagt och hasplade fram "Öööh, det är nått kungen bestämmer över. Uh, jag kan fråga honom om ni får audiens". Med en sista skrämd blick på Knakaren backade vakten in igen och drog snabbt igen porten.
Kungen var på gott humör efter att just ha förvärvat en Hovmagicus och därför gav han audiensen omedelbart. Han ignorerade vaktens stammande varningar eftersom de ändå var så dåligt formulerade att han inte kunde uppfatta vad som menades. Så vakten fick motvilligt gå tillbaka till porten för att eskortera besökarna till tronsalen.
En Bjölg är ju ett ovanligt magistkt väsen, men kungen hade varit duktig i sina studier och kände igen livsformen för vad han var, så Hans Majestät lyckades hålla masken trots att han aldrig hade sett en annat än på bild. Ungefär halvvägs in i tronsalen bugade Knaken med sitt stora huvud och tackade Kungen för den beviljade audiensen. Timinida stannade lite längre fram och neg djupt.
Hon hade bestämt sig för att tala sanning, må det bära eller brista. Hon var en lojal tjänare men situationen hos det hov där hon tidigare tjänat var ohållbar. Det var inte ett rättvist straff att hamna i stupstocken, med all förnedring som det innebar, för att ha tappat en spegel. Eftersom hon hade tjänat väldigt nära en person högt upp i hovet som hade hemligheter som inte borde komma ut, var det inte troligt att hon skulle kunna återvända till sitt gamla hem.
Kungen lyssnade uppmärksamt på den unga kammarjungfruns berättelse. Hon var vältalig och hade uppenbarligen både tur och goda instinkter i och med att hon hade tagit sig så här långt utan att ha spårats upp av sin plågoande.
När hennes berättelse var till ända nickade han mot Knaken som i sin tur berättade om sin bakgrund. Kungen hade en god magkänsla angående dessa märkliga färdkamrater och sade att det säkert skulle gå att hitta något för dem att göra. Hans nya Hovmagickus skulle säkert inte ha något emot en kammarjungfru och Knaken var imponerande på alla plan. Stallet var ingen plats för en så högt stående varelse, så han inkvarterades i observatorietornet. Timinida blev visad till sitt nya rum, intill häxans, av den andra kammarjungfrun.
"Trevligt att träffas! Äntligen är det lite mer folk i Slottet. Jag heter Madga," hälsade hon vänligt. Hon hade stora, väldigt observanta ögon observerade Timinida. Den andres bruna hår hängde i en fläta ner till svanskotan medan hennes eget blonda inte ens nådde axlarna och de ojämna lockarna var frizziga och smutsiga av flykten. Prinsessan Penta hade inte tillåtit någon kvinnlig tjänare att ha långt, vackert hår men nu insåg Timinida lyckligt att hon inte mer skulle behöva utstå den typen av kränkningar. Hon hade funnit ett hem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
