Ett namn värdigt en prins måste vara uppséendeväckande, spännande, gärna originellt, melodiöst, nobelt och respektingivande. Men å andra sidan måste det gå att uttala, får inte vara för långt, helst inte innehålla siffror eller annat som förstör melodin och känslan i namnet. Och det fick inte påminna om Pollux eftersom någon vid hovet faktiskt kunde ha lite högre resistens mot minnesförvrängande trollformler och då kunde komma ihåg den riktiga prinsen.
Just när de hade kommit fram till de grundläggande punkterna för hur namet borde vara utformat kom två små rubinglittrande drakar inflaxande genom fönstret som öppnades snabbt framför dem och stängdes försiktigt bakom dem. Det var en trollformel som Thilyn hade vävt på fönstren så fort hon märkt drakarnas faschination för dessa klara öppningar i de annars så tjocka väggarna. Drakarna var långt ifrån fullvuxna, bara några månader gamla, men de växte snabbt och skulle snart inte kunna sitta på hennes axlar och överarmar längre. Hon hade varit god vän med drakarnas moder, som tyvärr hade blivit dödad av en riddare (eftersom han trodde att draken hade tagit "hans" ungmö som egentligen hade rymt med en av hans tjänare) bara några dagar innan äggen skulle kläckas, och hade därför tagit hand om de två små drakarna i hennes ställe. Att Thilyn sedan hade sökt upp riddaren och hämnats sin vän hör inte till denna saga, utan nu återgår vi till prinsen som för tillfället hette Hästen.
En av drakarna, den yngsta vid namn Dethrambraxiolath (vilket förkortades till Brax större delen av tiden) som var en hona, satte sig på Hästens huvud och sniffade nyfiket på det långa cerise-slingade håret. Sedan nös den till så att en liten gnista drakmagi nuddade håret och alla slingorna blev silverglänsande. Detta gav Thilyn en idé. Prins Argente var inget dumt namn, och Hästen som började tröttna på att bli kallad Hästen tog emot det med med öppna armar. Bokstavligt talat eftersom han glatt slog ut med armarna och nästan stötte till den andra lilla draken, Raxendrethan som var en hane, som flaxade bredvid honom. När hans hand kom för nära väste Rax till och satte sig på Thilyns axel. Thilyn klappade mjukt draken på huvudet och förklarade för de två drakarna vem Argente var. Rax sniffade också på hans hår men nös inte, så det förblev silverslingat.
Kusinen kom invalsande i biblioteket och sökte efter en underhållande bok att läsa, så Thilyn fick hjälpa honom att söka igenom de charmigt ostrukturerade hyllorna tills han hittade något han blev intresserad av. Vanligtvis brukade han spendera dagarna han var på besök med att strosa i den intilliggade skogen, men även en så pass behaglig aktivitet kan bli långtråkig, så han varvade med att läsa böcker ibland. Kusinen valsade muntert ut genom dörren igen.
Thilyn satte snabbt igång med förberedelserna inför nästa steg i projektet och Argente började träna sig i allt en prins ansågs behöva kunna. Thilyn syntes nästan bara till vid middagar för att väva fram maten (som förvarades i en stor matkällare där fängelsehålorna tidigare hade varit), men höll sig övrig tid instängd i sitt arbetsrum eller biblioteket. De små drakarna var för busiga för att få vara i hennes arbetsrum så när hon var där inne flög de till prins Argente istället. Han hade faktiskt hittat ett område där Thilyns kusin inte var i vägen, för han var nämligen en mycket bra fäktningsinstruktör. Så med kusinens hjälp och observationer han själv gjort som häst blev prinsen bättre och bättre på att fäktas, att äta bankett på rätt sätt och att dansa de viktigaste danserna för sociala ändamål, ja allt det där som Pollux hade varit ganska bra på. Efter lite mer än en veckas förberedelser, och en dags vila för att återhämta sig, meddelade Thilyn att hon var klar att utföra väven för trollformeln. Det enda hon behövde nu var armlängds avstånd till tronen, kronan och spiran, och alla medlemar av hovet inom synhåll. Tidigt nästa dag gav sig häxan, prinsen och åsnan av mot kungens slott.
Fortsättning följer...
Just när de hade kommit fram till de grundläggande punkterna för hur namet borde vara utformat kom två små rubinglittrande drakar inflaxande genom fönstret som öppnades snabbt framför dem och stängdes försiktigt bakom dem. Det var en trollformel som Thilyn hade vävt på fönstren så fort hon märkt drakarnas faschination för dessa klara öppningar i de annars så tjocka väggarna. Drakarna var långt ifrån fullvuxna, bara några månader gamla, men de växte snabbt och skulle snart inte kunna sitta på hennes axlar och överarmar längre. Hon hade varit god vän med drakarnas moder, som tyvärr hade blivit dödad av en riddare (eftersom han trodde att draken hade tagit "hans" ungmö som egentligen hade rymt med en av hans tjänare) bara några dagar innan äggen skulle kläckas, och hade därför tagit hand om de två små drakarna i hennes ställe. Att Thilyn sedan hade sökt upp riddaren och hämnats sin vän hör inte till denna saga, utan nu återgår vi till prinsen som för tillfället hette Hästen.
En av drakarna, den yngsta vid namn Dethrambraxiolath (vilket förkortades till Brax större delen av tiden) som var en hona, satte sig på Hästens huvud och sniffade nyfiket på det långa cerise-slingade håret. Sedan nös den till så att en liten gnista drakmagi nuddade håret och alla slingorna blev silverglänsande. Detta gav Thilyn en idé. Prins Argente var inget dumt namn, och Hästen som började tröttna på att bli kallad Hästen tog emot det med med öppna armar. Bokstavligt talat eftersom han glatt slog ut med armarna och nästan stötte till den andra lilla draken, Raxendrethan som var en hane, som flaxade bredvid honom. När hans hand kom för nära väste Rax till och satte sig på Thilyns axel. Thilyn klappade mjukt draken på huvudet och förklarade för de två drakarna vem Argente var. Rax sniffade också på hans hår men nös inte, så det förblev silverslingat.
Kusinen kom invalsande i biblioteket och sökte efter en underhållande bok att läsa, så Thilyn fick hjälpa honom att söka igenom de charmigt ostrukturerade hyllorna tills han hittade något han blev intresserad av. Vanligtvis brukade han spendera dagarna han var på besök med att strosa i den intilliggade skogen, men även en så pass behaglig aktivitet kan bli långtråkig, så han varvade med att läsa böcker ibland. Kusinen valsade muntert ut genom dörren igen.
Thilyn satte snabbt igång med förberedelserna inför nästa steg i projektet och Argente började träna sig i allt en prins ansågs behöva kunna. Thilyn syntes nästan bara till vid middagar för att väva fram maten (som förvarades i en stor matkällare där fängelsehålorna tidigare hade varit), men höll sig övrig tid instängd i sitt arbetsrum eller biblioteket. De små drakarna var för busiga för att få vara i hennes arbetsrum så när hon var där inne flög de till prins Argente istället. Han hade faktiskt hittat ett område där Thilyns kusin inte var i vägen, för han var nämligen en mycket bra fäktningsinstruktör. Så med kusinens hjälp och observationer han själv gjort som häst blev prinsen bättre och bättre på att fäktas, att äta bankett på rätt sätt och att dansa de viktigaste danserna för sociala ändamål, ja allt det där som Pollux hade varit ganska bra på. Efter lite mer än en veckas förberedelser, och en dags vila för att återhämta sig, meddelade Thilyn att hon var klar att utföra väven för trollformeln. Det enda hon behövde nu var armlängds avstånd till tronen, kronan och spiran, och alla medlemar av hovet inom synhåll. Tidigt nästa dag gav sig häxan, prinsen och åsnan av mot kungens slott.
Fortsättning följer...
